Jaha, pappan fortsätter att svartmålas, stackars barn

Det är med mycket sorg i hjärtat som jag tycker att Ackis kommentar är värd att lyftas upp i ett eget inlägg:

Det är inte bara relationsaboterande mödrar som förstör , nu har nya maken getts sej in i smutskastningen av pappan. Hur fan har han mage att gå in på lilla dotterns blogg och skriva som han gör om hennes älskade pappa????
Lilla dottern skriver att hon är så glad för sin födelsedag med pappan. Rubriken är PAPPA!!!! med stora bokstäver och ett hjärta.
Då har karljäveln mage att skriva “hoppas han vill träffa dig oftare för det behöver du” som om det vore att pappan inte ville träffa sin älskade dotter oftare. Pappan vill och har alltid viljat träffa sin älskade dotter ofta men mamman har saboterat, plågat och baktalat och hängt ut hans familj på internet vid varje kontakt. Ska nu maken börja också? Varför får inte lilla dottern ha sin blogg ifred, hon används fortfarande som vapen, precis som hon alltid gjort.

Stackars lilla dotter som i sin småbarns blogg måste svara nye maken offentligt att “jag vill inte prata så mycket om pappa, det är lite jobbigt”. Jag förstår att hon tycker det är jobbigt när käre pappan alltid svartmålas.

http://christinamariaandersson.se/ronja/2009/02/25/pappa/

PAPPA!!!! <3

Nyss fick jag se pappa, vi åkte lite bil. Vi åkte till Björsbyn men det var tråkigt så vi fortsatte vår lilla resa till Ormberget istället. Där blev det paketöppning av pappa fick jag 200 kr och en jäääättenalle! Av farmor fick jag tofflor och pennor Åh vad jag gillar födelsedagar!

5 kommentarer till “PAPPA!!!! <3”

1. “Nye maken” skriver:
25 februari 2009 kl 19:53

Grattis Ronja på 11-årsdagen….nu är du lika många siffror som “nye makens son”! Trevligt du fick träffa din pappa, hoppas han vill träffa dig oftare för det behöver du.

2. “Lilla dottern” skriver:
25 februari 2009 kl 20:17

Tack “nye maken”, men jag vill inte prata så mycket om pappa, det är lite jobbigt. Men det gör ingenting

3. “Lilla dottern” skriver:
25 februari 2009 kl 20:17

Du är snäll ändå

Jag kan inte heller förstå hur han offentligt på ett litet barns blog går ut och insinuerar att hennes älskade pappa inte ska ha önskat att träffa sin dotter oftare. Varför denna önskan att offentligt ta ifrån henne den glädje hon känner och omvandla den till sorg? Tror han verkligen att dottern vill att vänner och bekanta ska läsa sådant?

Denna nye maken har i omgångar bombarderat mig med ickepublicerade kommentarer där han påstår sig vara bättre psykologiskt utbildad än mig, vars tog den kunskapen vägen nu då? Man kan ju utan högre poäng i psykologi och med vanligt folkvett förstå att liknande kommentarer är sårande för alla inblandade parter, inte minst för ett försvarslöst barn på 11 år där det dessutom handlar om det lilla barnets pappa. Har han ingen verklighetsförankring? Tror inte det.

Stackars lilla dotter, det syns ju vilken lojalitetskonflikt hon sliter med. Hon är stark som säger ifrån men samtidigt försöker hon släta över sin tillsägelse med att “det gör ingenting” och “du är ju snäll ändå“. Pisk på fingrarna borde han ha!

Relationssaboterande mödrar

Det finns tyvärr gott om mammor som saboterar sina barns relationer till sina fäder.

Jag sörjer för dessa barn och deras tillvaro att ständigt undertrycka sin saknad i vetskap om att den inte är accepterad av närvarande relationssaboterande förälder. Detta är en misshandel som det inte talas om, det är ett stort mörkertal här och många barn lider.

Jag skulle önska att den anonyme skribent som hört av sig till mig och som kallar sig “Jobbar nära Rxxxx” hör av sig igen med en mailadress som är kontaktbar.

Kan man vara en bra mamma?? ……..

utan att ha haft en själv, inte ens en närvarande pappa?

Frågeställningen är intressant och kommer från en gästskribent som kallar sig för Solveig:

Det är mycket som går sönder i en liten människa som inte får de grundläggande behoven tillfredsställda.
Det krävs stor styrka att klara att läka och ofta mycket proffessionell hjälp. Något bloggerskan inte haft eller orkat att skaffa sig i vuxen ålder.
Istället har hon alltid låtit hennes kärlekstörst som absolut största behov styra hela hennes liv.
Därför lämnade hon de äldsta barnen med pappan och sedan även den yngsta bebisen, hennes förälskelser har alltid haft större betydelse än den frånvarande kärlek hon aldrig kunnat känna för sina barn. När den yngsta dotterns pappan sedan ratade henne så blev han manifesterad med den svikande mamman i hennes eget liv och förevigt fördömd. Hon dömer sina barn att gå samma öde till mötes som henne genom att agera som hon gör.
Vad händer när hennes äldre barn förstår vad hon gjort?
Det kämpar för sina liv för att det inte ska vara sant. De dras hellre in i hennes galna liv för att slippa möta det. Så länge de “dyrkar” henne så är de okej, den “moderskärleken” är ytterst villkorad och helt utan personligt ansvar från hennes sida.

Läste en av de äldre döttrarnas blogg där dottern skrev att hon trivdes så bra hemma hos pojkvännen som bodde i källarvåningen hos sina föräldrar och hade alla tänkbara bekvämligheter installerade. Tv-kanaler, video/dvd, internet, spel osv. Mamman kommenterade genast i hennes blogg och började insinuera att dottern trivdes bättre där på grund av att hennes egen pappa skulle vara nyfiken och störa henne i hennes eget rum hos pappan. Dottern svarade i en kommentar tillbaka försvarande för sin pappa att det inte berodde på honom utan just de bekvämligheter hon räknade upp. Vilken frisk mamma ger sig på att smutskasta och underminera sina barns pappa offentligt på internet och dessutom i barnens egna bloggar? Samma mamma som inte vill tillåta barnen att ha sina upplevelser i sin vardag som de faktiskt bara spenderar med pappan, men hon tillåter inte ens det, det ska vara hennes sanning och version som ska gälla för dem. Det är pinsamt att läsa hennes tillrättavisande kommentarer i sina barns högst personliga bloggar. Du skrev ju själv om deras jultraditioner med pappan bland annat.

Denna “mamma” övergav sina två äldsta barn  när de var småflickor och har även övergivit sitt yngsta barn, både handgripligen när dottern var en liten bebis och sedan genom att förvägra dottern få tillåtelse till den sunda och ytterst livsviktiga goda relation till sin far som borde få vara alla barn förunnade. Hon kämpar med näbbar och klor för att hennes barn ska få en precis lika taskig uppväxt som hon själv haft.

Själv har hon inte bidragit med mycket till någon av barnen, hon har inte ens orkat jobba och försörja sig, det hon gör nu är bara ett spel för gallerierna. Hennes sambo har lite högre moral än henne och det måste hon på något sätt leva upp till i sin kärlekstörst.
Jag tar hand om barn som sådana som hon förstört och det slår mig med förundran att dessa personer sätter så många barn till världen, denna bloggerska hade haft betydligt fler om naturen själv inte satt stopp. Jag beklagar men ibland är det ett av naturens välsignelser att inte fler skickas i olycka.

33.000 besökare sen slutet på Juli

Tack för all positiv respons, ni visar att denna arena verkligen behövs för alla som utsätts för att hängas ut på internet.
Denna blog har kommit att handla mycket om vad många av er drabbats av från en enda person och det beror inte lika mycket på mig som på den bloggerska som i syfte att smutskasta mig fick er att hitta hit.

Jag är glad för att ni hittade hit och jag är glad för de som på olika sätt numer uppmuntrar medlemmar från familjeliv.se att hitta denna sida där de också kan bidra med sina erfarenheter från andra destruktiva livsöden där utghängningar på internet figurerar. Ju fler vi är som kan vittna om det desto större är möjligheten att påverka att detta inte bara är ett “tonårsproblem”. Detta är ett problem att ta på allvar.

Jag har sett att det finns flera som utsätts för olika typer av påfrestningar, både för barnen och för de vuxna. Där en vuxen person spårat ur och önskar släpa alla andra i smuts för egen personlig vinning. Jag har utsatts för det av både bloggerskan och hennes nuvarande (eller är han ex?) sambo.
Barnen är, precis som vi redan konstaterat, de största förlorarna då de sätter hela sin tilltro och lojalitet till den förälder som minst förtjänar det bara för att de tror att den föräldern behöver det mest, de är internetvärldens självmordspiloter och de destruktiva föräldrarna verkar totalt sakna förstånd över vad de utsätter sina barn för. De verkar inte heller förstå sitt eget bästa då de starkt påfrestar förhållanden till de andra vuxna som faktiskt skulle kunna  stödja dem. Ta t.ex. bloggerskan och hennes arbetsgivare. Arbetsgivaren kommer aldrig gå med på att hennes företag skjuts i sank, något som bloggerskan tydligt äventyrade under den senaste helgen, det bevittnade vi alla. Jag är allvarligt förundrad över detta beteende, förstår inte en vuxen så pass mycket bara för att de agerar via en webläsare på internet?
För mig är det solklart, men varför är det så fördunklat för somliga?

Mamman har full kontroll

Jag har en gästskribent som vill vara anonym och innehållet är så pass intressant att jag presenterar det så här:

Det finns inget som hennes döttrar kan göra på internet utan att ögonblickligen drabbas av hennes ogillande om det är fel, för mamman alltså.
Mamman kontrollerar allt, precis som hon gör för alla andra.
Detta medför 100% kontroll och noll egen handlingsfrihet för barnen. Det är bara mammans versioner som är tillåtna, barnen tillåts inte ha egna upplevelser.
Ena dottern skrev i sin blogg om julen och om ändrade traditioner detta året hemma hos mamman, mamman kommenterade direkt i hennes blogg med en snärt att hon levt så pass länge med deras pappa och det minsann var på samma vis!!! Snacka om tillrättavisning!!! Vad har en fullvuxen människa att göra på en tonårsdotters blogg?? Och dessutom tillintetgöra henne inför de kompisar hon offentligt skriver för? Varför får inte tonårsdottern ha sin egen upplevelse av julen och de förändringar som faktiskt sker? Det var längesedan mamman levde med den pappan och hon har ingen som helst rätt att göra sina upplevelser mer gällande än barnens. Detta är bara respektlöst hävdande av eget ego, ingen hänsyn till barnen.

Den äldsta dottern har hon lyckats snärja att ha sin blogg i hennes domän, allt för att ha full kontroll vem som besöker hennes privata blogg och vilka aktiviteter hon företar där. Det är kontrollbehov, inget annat.

Detta är sjukt, sjukt kontrollerande. Jag är imponerad av att mellersta dottern stått emot och fortfarande har egen blogg som mamman inte kan kontrollera.  Hoppas pappan stöttar så gott han kan.
Jag hoppas att de klarar detta i förlängningen också, det har ju blåst flera gånger tidigare med.

Jag vill inte publicera din kommentar

Tack för att du skriver, du vet nog vem du är,  men jag vill inte publicera ditt inlägg för jag kan inte stå för det.

Det finns män som är fruktansvärda mot sina partners och gemensamma barn, tillika finns det kvinnor som är det precis lika mycket, det har jag egen erfarenhet av här och många andra deltagare också.

Du vill framhålla en liknelse med en författares gestaltning av en kvinna som förföljts och misshandlats och sedemera flytt. Det förekommer fall där det är sant, det förekommer fall där det är falskt. Jag känner till för lite om det fall du presenterar och det är ytterst olyckligt om denna blog skulle bli en ifrågasättning av sanningshalten på så låg kunskap som jag har i det enskilda fallet. Det vill inte jag låta ske, för det är tortyr för de drabbade om det skulle vara sant och denna blog skulle förneka det på så låga kunskapsgrunder.

Sanningshalten i det jag skriver om vill jag ska vara 100% på den rätta sidan. Jag skriver om det jag har stor insatthet i, sådant jag själv bevittnat, jag kräver kvalité och belägg för påståenden.

Det jag kan hålla med dig om är att vissa personer har förmåga att dupera, skrämma, bedra och linda personer runt sitt lillfinger genom att utnyttja deras svagheter. Men att anklaga oskyldiga personer för likvärdigt är fruktansvärt. Du får följa din tro men jag köper den inte med så få närkontakter med inblandade människor som bedömningarna görs på.  Hoppas du accepterar min anledning till varför jag inte publicerar dig.

En del lever på intriger

Först kunde inte mannens barn ha umgänge med sin far samtidigt som hennes barn var på besök, det skulle bli för trångt i en femrummare!?
För ett sådant arrangemang skulle krävas ett rum åt alla barn, alltså en niorummare, vilka orimliga krav!!
Sonen kunde inte träffa sin pappa som han ville med mindre än att mamman hängdes ut på internet som sabotör för deras “barnfria” planer.

Hur roligt är sådant på en skala för en mamma att få offentligt tilldelat sig över internet, fritt för alla bekanta och barnens kompisar att läsa?

Nu är det annat ljud i skällan när “lyckliga familjen” ska gestaltas och det är stor sorg och ångest istället varje söndag barnet ska åka hem till sin mamma. “Stackars barn som måste åka ensam på bussen“. Men hallå?, hade inte pappan flyttat långt bort så behövde inte barnet sitta ensamt på någon buss!

Nämen så går det inte att tänka, för nu ska barnet istället övertalas att flytta från sin hemort och sin mamma, boföräldern, till “nya lyckliga familjen“: -Läs på internet vilken sorg pappan och styvmamman har när du åker… snyft
Allt publiceras på internet fritt för alla bekanta och barnets kompisar att läsa. Vuxna ansvarstagande människor med tankeförmågan i behåll ska inte inplantera eller publicera såna här lojalitetsproblem för sina barn. Vad tänker han med? *uken?

Hur skulle du som separerad förälder ta det att, oförberedd och utan att ge tillåtelse, få läsa på internet i en blogg om dig själv, dina barn, och “nya familjens” planer att barnen övertalas att ska flytta ifrån dig?
Skulle inte du vilja att det först diskuterades och träffades överenskommelser mellan ansvariga föräldrar innan barnen och internets offentliga ljus introducerades i spektaklet?

Jag kan säga att här skulle det ta “hus i helvete” med en liknande tivelaktig hantering, men hon som är “sååå god och empatiskt” fattar nada om hur saker och ting kring barn och gott föräldrasamarbete ska gå till.

Hon vill ha konflikten och själv vara en “oskyldig” liten varelse som bara ääälskar……… mitt ibland det stormande havet.

Det är otäckt, men det finns människor som inte kan leva utan stormens öga, de gör allt för att det ska uppstå, och jäkligt uträknat ser de till att försöka vara oskyldiga själv fastän det egentligen är helt tvärs om.

Stackars barn som blir indragna i detta här.

 

Omogna kommunikationsbeteenden

Jag får till och från mail från olika personer, en del “nyare” och en del som bl a hängt med från dagbokstiden.
En del av dessa valde att stå utanför men läste ändå dagboken/blogen.
Samtliga bekräftar det vi tidigare skrivit om samt hur de blev pressade att kommentera trots att de inte ville eller kunde lämna positiva kommentarer, för de tyckte det var fel och till och med sjukt.
De blev pga deras ovilja att hålla med, förföljda genom uthängningar i blogen, och i en del fall via personlig mobil och sms.

Andra “tillfälligt” närstående (de försvann med förståelse rätt fort) vittnar om liknande, hur de förföljts genom provocerande sms i privat mobil.
Jag har själv läst blogar från ex partners och andra bekantskaper och även från bloggerskan själv beskrivningar hur hon skickat sms och beklagat i häcklande ordalag den noll respons hon fått eller de protester som erhållits för dessa sms.

Jag undrar allvarligt hur man är funtad när man inbillar sig att man kan bedriva en positiv konfliktlösning via sms från en mobiltelefon?

Sms fungerar när man ska bekräfta det man redan överenskommit om.
Sms fungerar att skicka roliga historier och annat putslustigt.
Sms är INTE ett bra medie när man har kommunikationsproblem och icke lösta problem!!

Du make som påstår dig vara så psykologiskt utbildad, kan inte du se detta och puscha din fru i positiv riktning när det gäller hur man bäst kommunicerar och kommer överens för att lösa konflikter?
Hur känner du inför din frus oegentligheter med sin omvärld? Är inte det lite väl obekvämt för dig att hon är så oslipad när du efterfrågar perfektion på det psykologiska kommunikativa planet? Skilj det som handlar om dig och hur omvärlden blir behandlad.

Antingen är du helt ovetande eller så är du inte så psykologiskt bildad inom kommunikation och konfliktlösning som du vill göra gällande.
Jag skulle skämmas om jag hade en så barnslig partner som satt och försökte provocera fram bråk via SMS på mobil istället för att lösa konflikten IRL, det är inte vuxet någonstans.

Ombudsman ska skydda privatlivet

Det är ju fullkomligt lysande!
Mona Sahlin tänker förmodligen inte på alla här som fått sitt privatliv uthängt i identifierbart skick och förvanskat i negativa kränkande ordalag, det är FRA-lagen hon åsyftar. Men den beskrivning hon gör av en statlig ombudsman som kan hjälpa enskilda att driva sina fall med hjälp av denne borde vi jobba för att det borde få gälla även oss som blir uthängda på internet av disfunktionabla personer.
Vad tycker ni?

“– Vi lämnar ju elektroniska spår efter oss på allt fler ställen, säger socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin.
Nu vill de att det ska finnas en ombudsman för att skydda människors privatliv och integritet.
Så de kommer föreslå en integritetsombudsman som ska vara en statlig myndighet.

Mona Sahlin säger att de har brytt sig för lite om den här frågan, men att den har blivit väldigt viktig nu efter FRA-debatten om avlyssning.
– Vi tycker nu finns det behov att verkligen ta integritetshoten på större allvar och inrätta en ombudsman som både ska kunna bevaka och slå larm om integriteten sätts på undantag. Men också dit enskilda kan vända sig för att få råd och också få sina fall drivna av en ombudsman, säger hon.”
Källa:http://www.sr.se/sida/Artikel.aspx?ProgramId=1646&artikel=2351937

Öppet brev till journalist på Aftonbladet

Jag hittade en intressant artikel i Aftonbladet och jag vill delge det mail jag skickade till skribenten, Elin Swedenmark. Jag tycker att hon har sina poänger men missar det vi alla här erfarit. Det finns blogare som blir sänkta, men hon glömmer de blogare som ägnar sig åt sänkning av både vuxna och barn som inte valt offentlighetens ljus på internet. Vuxna förväntas ta ansvar, det borde även gälla på internet.

Att göra det till en könsfråga att vara öppenhjärtlig på internet är ett vådaskott som tyvärr träffar oskyldiga och speciellt barnen, det är något som det tyvärr blundas för. Barn ska inte behöva ta ansvar för sina vuxna föräldrar.

Här kommer brevet:

Hej Elin,

Jag läste med intresse din artikel “De som drabbas av blogghatet” i Aftonbladets nätupplaga

Jag tycket att P Burmarks kommentar till din artikel var väl värd att beakta: “Bloggar skapar möjlighet att nå ut. Men kräver även omdöme. Med det är erhört tråkigt med de Bloggar (inte de nämnda) som används för personlig smutskastning av människor. Den som står bakom Bloggen skriver inte sällan det så att lögnerna mm hamnar på högsta träffarna på Google.”

Majoriteten av studierna kring människors blogbeteende fokuserar på ungdomar, precis som din artikel nämner. Det är tragiskt eftersom det även pågår ett för de utsatta smärtsamt fenomen i 30+ och 40+-grupperna.

Det finns vuxna blogare som i fullt identifierbart skick ägnar sig åt att smutskasta andra människor i sin omgivning på ett sätt som gör att alla vet vilka även de är. Det är således inte bara blogaren själv, som frivilligt blottat sin identitet, som drabbas. Ofrivilliga dras in i rampljuset.

Om det är det du menar med att “självutlämnande kvinnor ses som provocerande” så kan jag bara hålla med, förutom på en punkt, jag vill byta ordet “kvinnor” mot “människor”, dock har jag mest märkt den företeelsen hos kvinnor i vuxen åldersgrupp. Män i samma vuxna åldersgrupp tycks mer värna om sin och omgivningens integritet på ett ansvarsfullare sätt (rätta mig om jag har fel).

Hur skulle du själv känna för någons självutlämnande blogaktivitet om det innebar att du och dina närmaste därmed utsattes för följande scenario:

Du och din man får en liten dotter. Ni separerar och har gemensam vårdnad och delat umgänge med den lilla dottern.
Varenda gång du haft umgänget så hängs du vid återlämnandet ut som en stor skit i exets blog, era samtal förvanskas till din nackdel. Hela grannskapet känner till din ex blog och läser med stor skandal-TV-förtjusning. Dagisbarnens föräldrar börjar också läsa blogen och du börjar mötas av medlidssamma blickar av människor du inte känner och inte har lust att behöva förklara ditt liv inför.

Ditt ex skriver fullt identifierbart och lägger även ut bilder på dig samt er gemensamma dotter. Ditt ex lyssnar inte när du ber att bilderna på dig ska plockas bort och att du inte vill att barnet ska exponeras.

Du försöker polisanmäla när inget annat hjälper, men polisen har varken resurser eller juridiskt stöd i lagen att agera.

Du träffar en ny man och ni får ett gemensamt barn.

Helt plötsligt börjar hela din nya familj hängas ut i exets blog. På kvällarna efter kontorstid, då det inte går att nå internetleverantören, lägger exet ut era namn och bostadsadress i sin blog, tidigt på morgonen innan kontorstid raderar exet uppgifterna. Internetleverantören som exet har godtar inte skärmdumpar som bevis eftersom bilder är redigeringsbara. Raderingsloggar är alltför tidskrävande att gå igenom för dem och de gör ingenting då inte polisen kräver det, vilket går tillbaka till föregående stycke som pekar på polisens brist på resurser och stöd i lagen.

Exets blog får hela tiden större spridning då den närmaste omgivningen kan se dig live. Det är lika intressant som skandaldokusåpor. Du själv, dina barn och din partner blir ofrivilliga “kändisar”.

Ditt ex börjar byta partners och i samma identifierbara skick varvar han nyupplevda sexberättelser med bilder på den nya fantastiska partnern poserande med din lilla dotter som ska se lyrisk ut tillsammans med pappans nya “fynd”. Fast “fyndet” blir aldrig långvarigt, helt plötsligt har pappan brustet hjärta och vill nästan dö. “Fyndet” är sämre än sämst. Barnet blir såklart förvirrat då det först lojalt tagit till sig partnern och nu lojalt ska tycka illa om samma person. Du själv är bakbunden, allt du säger om saken till ditt ex kommer att hängas ut i negativa ordalag om dig i den blogen.

Barnet är nu så pass gammalt att det själv är medveten om och kan läsa och ibland till och med uppmuntras att läsa pappans blog av honom själv, pappans sanningar som skiljer sig stort från din och något som barnet inte ska behöva tampas med, det är en vuxenproblematik och har inte med föräldra/barn-relationen att göra. Alla barn har rätt att få älska båda sina föräldrar utan den andre förälderns smutskastning av den relationen, fast i det ena fallet pågår den tyvärr subjektivt offentligt i en blog som alla kan skåda.. Barnet har även fått en egen plats på pappans domän att själv blogga utlämnande på.

Barnet uppmuntrats alltså trots dina protester och värnande om säkerhet kring integritet att vara oaktsamt utlämnande till en förälders fördel. Vi talar nu om en 8-årig liten flicka som är helt beroende och lojal sina föräldrar.

Efter ett antal affärer som blottats “självutnämnande” på internet kommer pappan helt plötslig på att han är lagd åt andra hållet. Då får din dotter som nu hunnit bli 10 år posera på bild med nytt “homofynd” och pappan deklarerar sig nu offentligt vara ett kvalitétshomo, lyckligare än lyckligast med pojkvän. Detta för att bara några månader senare falla ner i katastrof där homofyndet även det är sämre än sämst, men under tiden dyker bättre än bäst upp igen fast nu av motsatta könet. Så rullar det på, offentligt på internet.

Du kan inget göra. Pappan anser sig ha all rätt skriva om SITT liv i SIN blog på internet alltjämt med dottern poserande på bild och dig uthängd som sämst vid vartenda umgänge du har med din dotter.

Att han drar in dig, din familj och er gemensamma dotter i sitt egovältrande tas ingen som helst hänsyn till. Klart framstår att din dotters kompisars föräldrar snackar om företeelserna i bloggen så kompisarna hör, de är nu tillräckligt gamla att även läsa själva. Du vet att din dotter får gliringar för din dotters pappas agerande.

Skulle du inte då Elin tycka att det borde finnas visst vuxet ansvar i sin lusta att självutlämnande blotta vad man vilfarelsevis tror bara vara sitt eget liv i en blog på internet?

Ens liv är ju knappast separerat från andras liv om man nu inte lever som en eremit vill säga.
Att skriva anonymt kan vara mer ok så länge inte någon kan känna igen det.
Men om din granne skrev identifierbart så skulle du ju veta vilka de andra personerna i dess omedelbara omgivning var, publicerades dessutom foton så kan man ju känna igen även om man inte vet.

Den blog jag studerat sedan 2002/2003 har förföljt en mängd olika människor och i ditt scenario skrev jag “pappa” ett “manligt ex”, men det är direkt hämtat från en hänsynslös mamma som är 40+ och har ett överdrivet behov att självutlämnande blotta sig själv i jakt på hög besöksstatistik i sin blog vilket givetvis ger högre effekt om man önskar att negativt hänga ut andra i sin omgivning.
Det finns mer att dryfta men jag väljer att stannar här.

Jag skulle annars kunnat måla upp ett lika långt scenario över hur du känt att som mamma och ex att råka ut för att dina barns pappa inleder ett förhållande med samma kvinliga bloggerska som hänger ut era barn med bild i sin blog och målar upp dig på ett negativt sätt. Jag gissar att du inte heller där skulle ha gillat den sortens självutlämnande blogning av en kvinlig skribent utan du skulle nog direkt upplevt det provocerande. Skulle du inte?

Hoppas du intresseras av att studera ämnet i stort.

Hälsningar

Hudhungerad

Ps. detta blir ett öppet brev i min blog http://hudhungerad.wordpress.com Ds