För ett sådant arrangemang skulle krävas ett rum åt alla barn, alltså en niorummare, vilka orimliga krav!!
Sonen kunde inte träffa sin pappa som han ville med mindre än att mamman hängdes ut på internet som sabotör för deras “barnfria” planer.
Hur roligt är sådant på en skala för en mamma att få offentligt tilldelat sig över internet, fritt för alla bekanta och barnens kompisar att läsa?
Nu är det annat ljud i skällan när “lyckliga familjen” ska gestaltas och det är stor sorg och ångest istället varje söndag barnet ska åka hem till sin mamma. “Stackars barn som måste åka ensam på bussen“. Men hallå?, hade inte pappan flyttat långt bort så behövde inte barnet sitta ensamt på någon buss!
Nämen så går det inte att tänka, för nu ska barnet istället övertalas att flytta från sin hemort och sin mamma, boföräldern, till “nya lyckliga familjen“: -Läs på internet vilken sorg pappan och styvmamman har när du åker… snyft
Allt publiceras på internet fritt för alla bekanta och barnets kompisar att läsa. Vuxna ansvarstagande människor med tankeförmågan i behåll ska inte inplantera eller publicera såna här lojalitetsproblem för sina barn. Vad tänker han med? *uken?
Hur skulle du som separerad förälder ta det att, oförberedd och utan att ge tillåtelse, få läsa på internet i en blogg om dig själv, dina barn, och “nya familjens” planer att barnen övertalas att ska flytta ifrån dig?
Skulle inte du vilja att det först diskuterades och träffades överenskommelser mellan ansvariga föräldrar innan barnen och internets offentliga ljus introducerades i spektaklet?
Jag kan säga att här skulle det ta “hus i helvete” med en liknande tivelaktig hantering, men hon som är “sååå god och empatiskt” fattar nada om hur saker och ting kring barn och gott föräldrasamarbete ska gå till.
Hon vill ha konflikten och själv vara en “oskyldig” liten varelse som bara ääälskar……… mitt ibland det stormande havet.
Det är otäckt, men det finns människor som inte kan leva utan stormens öga, de gör allt för att det ska uppstå, och jäkligt uträknat ser de till att försöka vara oskyldiga själv fastän det egentligen är helt tvärs om.
Stackars barn som blir indragna i detta här.
december 12, 2008 kl. 19:56
Jag har följt dramat sen 2003 och vill säga att allt du skrivit är helt enligt vad jag läst på hennes blogg. Jag hittade din blogg i oktober och stort tack för den, allt har varit tragiskt att läsa i vanmakt att det är så svårt att hantera, skönt att någon, du, äntligen reagerat OCH agerat.
Idag är jag ännu gladare för precis det du skriver om har jag själv upplevt. Vårt barn har alltid bott hemma hos mig och jag hade bra samarbete med pappan. Tills den dag han träffade en tjej som var internetaktiv och ville leka familj både på internet och IRL.
Vårt barn började närma sig 11 år och ska då ha mer att säga till om var hon vill bo. Det blev vårdnadstvist för jag tyckte allt blev för snurrigt med alla uthängningar på internet och att det var den vägen som jag fick information samtidigt som mina grannar. Föräldrasamarbetet hade urartat i och med att hon bestämde allt. Normalt ska en 11-åring kunna säga var hon/han vill bo och rätten ska lyssna på det, men till vår lyckliga stjärna hör att tack vare att styvmamman hängt ut saker på internet så ansågs inte barnet inte längre frivilligt att utrycka sin vilja utan det var starkt lojalt påverkat av offentliga utlägg vad hon skulle välja. Hon föll helt klart offer för påtryckningar.
Jag är så jäkla glad att rätten valde till vår sida för idag är de separerade och min dotter hade varit djupt olycklig av att befinna sig långt från sina kompisar och aktiviteter och all sin trygghet som hon har på vår bostadsort. Pappan är förövrigt tillbaka här så allt går i sakta takt tillbaks till det normala.
Det är farligt med människor som tror att en styvmamma kan ersätta en riktig mamma och en uppväxtort. Jag tror mest att hon vill snärja mannen än mer åt sig samtidigt som hon vill ha en aktivitet åt sitt eget problematiska barn genom hans barn. Som mamma skulle jag aldrig ställa upp på sådant. Hemskt!!
december 13, 2008 kl. 02:14
Jag kan inte förstå hur en människa som Hudhunger skulle kunna vara en lämpligare förälder åt ett styvbarn än barnets egen mor! Hudhunger är ett skräckexempel av en förälder eftersom hon är: inkonsekvent gentemot sina egna barn då hon strikt lovar dem saker som hon inte kan hålla (exempelvis att hon aldrig kommer att lämna en nyfunnen partner), förtalar barnens kamrater och deras föräldrar (på så vis isolerar hon barnen från ett socialt umgänge med jämnåriga och riskerar dessutom att barnen blir baktalade och mobbade av sina skolkamrater pga hennes beteende), ständigt presenterar nya partners för sina barn (vilket gör dem otrygga i sin egen hemmiljö). Ni som följt Hudhunger sedan länge VET vad jag talar om och jag behöver knappast gå in på några fler detaljer eller räkna upp ytterligare exempel även om jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet då jag följt hennes blogg sedan 2003 (precis som föregående debatör).
Jag tycker verkligen att psykiskt sjuka människor skall ha samma rättigheter som friska. Men ibland måste psykiskt sjuka människor tillämpas mer omsorg av samhället än vad friska människor behöver. Hudhunger är uppenbarligen inte en mentalt frisk person. Jag har många gånger förbannat denna människa för att hon är så fruktansvärt lat och bekväm som inte skaffar sig ett jobb som de flesta andra utan fortsätter att komma med usla ursäkter till varför hon skall slippa bidra till kollektivet. Men samtidigt kan jag förstå varför hon inte arbetat förrän nu, och det beror på att hon av någon underlig anledning inte är mentalt stabil. Dock kan jag inte sätta fingret på vad hon lider av, men jag skulle gissa på att hon är mano-depressiv/bipolär av något slag…Vad tror ni? Hursomhelst är det inte hennes sjukdom jag vill komma till. Jag funderar bara över huruvida det är lämpligt för en person som Hudhunger, som verkligen borde utredas om hon verkligen är en lämplig vårdnadshavare av sina egna barn, borde få ta hand om andra människors barn? Hon är en tvivelaktig förälder till sin yngsta dotter. Hur är det då acceptabelt att ännu ett barn, som inte ens är hennes eget, skall tvingas växa upp i en sådan ostabil, osund, skruvad och ohälsosam miljö? Om inte barnet har problem sedan tidigare så kommer han garanterat att få det nu!
december 13, 2008 kl. 12:18
Det är fruktansvärt hemskt det du och er dotter fått gå igenom Marit.
Dottern har ju fått gå från att ha en trygg stabil tillvaro med föräldrar som förmått vara vuxna och samarbeta, till att pappan förändras, blir maniskt förälskad och tappar all sans och förstånd. Det är ju precis som Byn skriver i tråden här under, har allt som tidigare varit viktigt tappat sitt värde till förmånen av en disfunktionabel person? Jag har mycket svårt att förstå hur en förälder kan utsätta sina barn för liknande.
Jag hoppas att er dotters pappa lärt sig något bestående av detta och att hela familjen sakta men säkert läker alla sår.
Det var ju bra på ett sätt att styvmamman var aktiv på internet, det gjorde det hela så mycket lättare att bevisa i rätten att barnet utsattes för lojalitetskonflikter och inte var fri att välja utan skuldbeläggningar.
Jag blir så bedrövad när jag ser ytterligare ett barn som dras in att utsättas för detta, stackars mamman också, jag förstår hennes oro.
Det har varit nog tragiskt att yngsta lilla dottern varit utsatt för detta under hela sin uppväxt.
Styvmamman klarar inte av sitt eget föräldrasamarbete för eget barn, nu ska hon dra igång liknande konflikter för sin partners barn, rasera hans föräldrasamarbete.
Nu kommer säkert styvmamman protestera och hävda att hon har fungerande föräldrasamarbete för sina äldsta barn.
Sicket skitsnack, de barnen har tack och lov fått bo hos sin fungerande, ansvarsfulla far som sett till att försörja dem och ge barnen vad barn behöver, en trygg tillvaro. Morsan har i det fallet inte bidragit till särskilt mycket, bara levt på samhällets bidrag och klagat. Som skattebetalare kan jag bara skaka på huvudet över hur samhället kunde gå med på att ge henne bostadsbidrag för en femrummare när hon levde där ensam med ett barn och var för lat att söka försörjning. Hur sjutton kan man tycka att en sådan person är en ansvarstagande förälder? En fungerande person hade för det första anpassat bostadsytan efter ekonomin och framför allt sett till att ha en trygg ekonomi i egen regi, inte lutat sig mot bidrag. Hon har definitvt inte bidragit till särskilt mycket under sina äldsta barns uppväxt, det tunga lasset har deras pappa fått dra själv.
Denna nya partner har ju haft det positiva med sig att hon nu tvingas försöka visa upp en annan sida och förvärvsarbeta, den nya regeringens åtstramningar kan också ha haft en positiv effekt. Men det är ju fördjävligt att massor med verkligt behövande ställs på pottkanten bara för att det förekommer parasiter i samhället som gärna utnyttjar skattemedel närhelst de bjuds.
Jag är benägen att hålla med dig i alla dina synpunkter och frågeställningar Sassa.
Jag hoppas på barnets mammas styrka och att pappan kommer till sans innan de ställer till något olyckligt för sitt barn.
Jag tror precis som Byn i tråden under att styvmamman nu börjat konkurrera med mamman för att försöka pissa revir som bättre.
Tragiskt och omoget, empatilöst mot barnen. Hon kan aldrig tävla och vinna mot historien och de år mamman och hennes nya partner haft tillsammans.
Hon kan aldrig föda de barn han har med henne, hon kan aldrig bli barnens älskade mamma.
Hon vill inte acceptera att hon inte lever i en kärnfamilj, hon vill inte se att hon lever i en nyfamilj alá pyttipanna där det finns långt fler behov än hennes.
december 13, 2008 kl. 14:00
Jag fattar inte. Hon förlorade vårdnaden om sina två äldsta barn, pappan har tagit hand om hela deras uppväxt. Ändå får hon vårdnaden om den yngsta fastän vi alla i hennes omgivning ser hur dåligt dottern mår. Hur sjutton tänker soc?
Stackars pappan som är bakbunden från att kunna agera, det måste vara den värsta tortyr man kan uppleva, att bara kunna se på hur ens barn far illa utan att kunna ingripa.
Jag hoppas att “nya makens” sons mamma är tillräckligt stark för att motsätta sig att hennes son ska drabbas lika illa.
december 14, 2008 kl. 11:00
Det är märkligt hur hon lyckats lura alla sina nya partners att yngsta dotterns pappa är en skit. Har dom inte egna hjärnor att tänka med??
Har dom aldrig frågat sig hur det kommer sig att hon inte har vårdnaden om sina två äldsta barn?
Hur förklarar dom för sig själva att den yngsta dotterns pappa är en stabil familjeförsörjare som lever i ett sunt och stabilt ihållande förhållande samtidigt som deras nya förälskelse bara strulat runt och levt på bidrag?
Pappan är mycket sund och sörjer för sina barn på ett exemplariskt sätt. Ändå hängs han ut på internet av denna sämre fungerande mamma och smutskastas inför barnen. Borde inte en ny partner skingra de rosa dimmorna för ögonen och se en och annan varningstriangel?
Jag tror du har rätt hudhungerad, han tänker med fel huvud, *uken.
Kanske är han desperat att slippa ensamhet, men detta är värre, värre för hans egna barn.
december 14, 2008 kl. 15:10
Jag fattar inte heller Bosse, och det finns ex som hört av sig som inte heller fattar hur de kunde bli så duperade.
Yngsta dotterns pappa har varit stabil hela vägen, ändå köper varje ny partner att han skulle vara en skit. Det är först efteråt som de förstår hur lurade de blev. Hur gärna de ville tro på henne.
Men det är ju bara att läsa innantill så är det ju helt uppenbart vem som svajjar. Inte är det fadern och hans familj, de har stått stabilt genom alla år som hon blåst upp stormar och häcklat offentligt på internet.
december 14, 2008 kl. 19:45
Jag har ingen aning om vem barnets yngsta fader är eller hurdan han är som person. Men som ni beskriver honom här verkar han ju OK. I sådana fall är det underligt att modern hävdar att det yngsta barnet ringer hem till henne, varje gång hon besöker honom, och gråter för att hon längtar hem. Men vet ni vad jag tror att det beror på? Jag tror att det beror på att modern (i det här fallet Hudhunger) öppet smutskastar den yngsta dotterns fader inför barnet. Kan det vara så sunt för dotterns egen uppfattning om fadern? Dottern påverkas i allra högsta grad av hur modern talar om andra mänskor (i det här fallet fadern).
När dottern vid ett tillfälle uttryckte sin önskan om att hennes moder skulle hålla ihop med moderns lesbiska kärlek, så svek modern henne varpå hon lovat dottern att det lesbiska förhållandet skulle vara för alltid. Inte nog med att modern inte lyssnar till dotterns önskemål (vilket man inte alltid kan göra som förälder, särskilt inte när det handlar om kärlek), modern sviker dessutom dottern genom att lova ngt som hon inte kan hålla gång på gång. Dottern vill inget annat än att känna ett uns av trygghet i sitt liv. Hon greppar desperat efter det om och om igen, men ingen ser henne; hennes önskan om att få leva så som alla barn förtjänar att leva – ett liv i trygghet. Den enda vuxna person som dottern har i sitt liv är sin moder, av uppenbara skäl; eftersom modern har kapat alla band som barnet någonsin haft till andra vuxna mänskor, däirbland sin egen fader. Modern gör barnet totalt utelämnad och beroende av henne. Det är totyr i långa loppet! Hur stor kontakt har dottern med moderns lesbiska kärlek som hon tyckte så mycket om? Känner inte det lesbiska kvinnan något som helst ansvar inför att kontakta dottern igen? Jag tycker faktiskt att den lesbiska kvinnan har rätt till det, med tanke på att det uppenbarligen kom så nära varandra.
december 14, 2008 kl. 22:08
Det är ju som med allt annat! Sanningshalten i det hon skriver är ju inte hög.
Skrev hon sanningen så skulle hon ju hamna i dålig dager och det är ju inte syftet med hennes skriverier. Hon vill ju bara ha sympatier och så länge man visar det så älskar hon en och säger man emot, ja då ligger man risigt till. Känns som om man skriver om ett litet barn här…..
Jag kan väl säga, som mött den yngsta dotterns far en och annan gång, att han gör ett bra jobb med barnen. Det är en man som gör allt för sina barn och sin familj. Som alltid jobbat hårt för att försörja familj och barn. En man som kan skilja på rätt och fel och håller hårt på ärlighet och att göra rätt för sig. Hans fru likaså!
Precis som ni skriver så är han ju bakbunden vad gäller den yngsta dottern. Men det är ju tack och lov att hon får träffa andra människor och se andra sätt att leva sitt liv. Ett liv där man inte byter partner varannat halvår och gifter sig så fort någon sett åt ens håll.
Hon får se en familj som är sammansvetsad och håller ihop, med varandras bästa för ögonen. En familj som trots uthängningar och av polis rekommenderats att leva under skyddad identitet pga bloggerskan, står stadigt upp och lever ett gott liv. Dottern får se ett alternativt sätt att hantera och leva livet! Man kan väl ändå hoppas att det inspirerar dottern att välja andra vägar än moderns, då hon blir vuxen.
december 14, 2008 kl. 23:04
Byn. Vad jag har förstått så träffar inte den yngsta flickan sin pappa särskilt ofta, bara ett par ggr om året. Det är hemskt synd om han är en bra förebild för henne. Förhoppningsvis är den nya maken, vars namn nu dras i smutsen av bloggerskans dåliga uppförande, en bra förebild för dottern och kan fungera som en extrapappa. Men det finns ingen anledningen för bloggerskan att agera extramamma åt hans barn eftersom hon inte ens kan ta hand om sina egna ungar på ett lämpligt sätt.
Någonstans så tycker jag faktiskt att det är viktigt att vuxna runtomkring agerar vad det gäller den yngsta dottern. Det som är typiskt för svenskar är att man fullkomligt struntar i andras ungar och bara ser om den egna familjen. En inställningen som vuxit sig allt starkare i det nyliberala och individualiserade nya Sverige. Jag kan inte förstå varför inte bloggerskans alla ex, som sett hur den lilla flickan lever, tar sitt ansvar och kontaktar socialen. Har socialen ens sett det som ett alternativ att omhänderta flickan eller erbjuda någon annan typ av hjälp för den här dysfunktionella familjen?
december 15, 2008 kl. 15:46
Om jag ser på detta utifrån mina egna erfarenheter när det gäller soc så är det inte någon positiv syn jag ser.. Tyvärr känns det som om soc bara har ett mål å det är att in i det längsta “hålla ihop” barn och deras föräldrar..
Sedan är ju frågan; är “bloggerskan” en person som lindar soc runt sitt finger och kan prata för sig och dölja hur det eg står till??
december 15, 2008 kl. 18:51
Tja, Fritidspedagogen, hon kan ju dupera andra och sen kan hon ju bråka och leva jävulen rent ut sagt. Hon har fått rätt många att backa genom åren för de är inte beredda på de fruktansvärt disfunktionabla utbrott hon kan få.
Dagmamman backade i ren rädsla en gång i tiden.
2003 bevittnade jag själv hur hon gick bärsärkargång på föreningen styvmorsviolens forum, hon hotade att hacka deras sida för att ta reda på ip-adresserna till föreningens skrivande medlemmar i syfte att avslöja deras identiteter och hänga ut dem precis lika illa som hon hängde ut och rasade över lilla dotterns pappa. Det var många som kände obehag över de hoten, även styrelsen. Jag förstår i efterhand inte varför det inte blev polisanmält, det var mängder av olaga hot som var totalt lagstridiga.
Hon hotar ju frekvent personer som besöker hennes blog, avslöjar deras arbetsplatser och det mesta hon kan utläsa av besökandes ip-adresser om hon inte får respons från dem, observera att endast positiv respons accepteras, allt annat hängs ut så identifierbart som hon bara klarar att göra.
Partners föredettor hängs också ut, så det räcker med att man har haft ett förhållande eller ett vänskapsförhållande med någon som hon sedan inleder ett förhållande med för att råka illa ut.
Mig har hon hotat ett flertal gånger. Denna lista kan bli hur lång som helst.
Som en parentes:
(Det lustiga är att ett av de stora hoten hon rent juridiskt far med är PUL, inte ens om denna blog låg på en server i Sverige så har hon på fötterna när det gäller den lagstiftningen och hon verkar dessutom helt okunnig om att PUL endast gäller i Sverige, min blog ligger på en server i Chicago
Förövrigt har vi tryckfrihetsförordningen i Sverige och jag håller mig till netiketten, vilket är stor skillnad i jämförelse med hennes uthängningar.
Tack till Birgitta som verkligen kan sin sak!))
För att återgå från parentesen Fritidspedagogen så haltar det med att soc mål skulle vara att i det längsta hålla ihop “barn och deras föräldrar”.
Yngsta dottern har en pappa som är förälder. Från början har det gått ut på att separera yngsta dottern från sin ena förälder och senare även från yngsta dotterns syskon på pappans sida. Jag vet att en del tvivelaktiga socialassistenter resonerar som så att den mest disfunktionabla föräldern får boendet för barnen och de litar på att den funktionabla föräldern ändå ska klara att hålla en bra och stödjande relation till barnet trots att den motarbetas och är den mest funktionabla om man har barnets bästa för ögonen.
Det är ungefär samma resonemang som soc förde på åttiotalet när de delade ut schäfervalpar till missbrukare i Stockholm för att de hoppades att de skulle lära sig ta ansvar. Det blev ett enda stort offer av hundvalpar som for illa. Tragiskt, bara tragiskt. Jag befarar att det finns en del förlegade ideologier i maskineriet i kombination med en stor portion konflikträdsla. Och när det gäller det sistnämnda så är det tyvärr den som beter sig vidrigast som vinner. Rätta mig om du tycker jag har fel Fritidspedagogen.
december 16, 2008 kl. 12:12
Ne, jag håller med dig, det är oftast den mest disfunktionabla som vinner…tyvärr…
Trist att pappan bor så långt borta (av förklarliga skäl) men det gör att han inte har någon insikt i vad som eg händer på hemmaplan och vad dottern utsätts för… Å i det läget kan han inte vara den som står för “normaliteten”….
F.ö vill jag bara säga Tack till dig, via den mailkontakt vi har haft så har du hjälpt mig, du vet vad jag menar!!:)
december 16, 2008 kl. 12:43
Tack och tack själv Fritidspedagogen, mailkonversationen var ett ömsesidigt givande och jag uppskattar dina väl genomtänkta kommentarer här i blogen, de bygger på livserfarenhet, kunskap och ett medkännande som alla växande människor så väl behöver. Inte minst när världen består av en del personer som gör allt för att försöka kväsa den rättigheten.
Byn: Jag tycker att pappan och hans familj var stark som avstod från den möjlighet de hade att ta skyddad identitet. Den möjligheten hade, förutom helt berövat dottern sin far, berövat henne alla möjligheter att få tillgång till insyn i hur en frisk och normal familj fungerar. Det var starkt och kärleksfullt av den familjen avstå från att slippa den häxprocess de utsattes för av den orsaken.
Jag tror precis som du att dottern kommer att bli vuxen en dag och ha egen förmåga att jämföra vad som är sjukligt och vad som är sunt.
Pappan har alltid funnits för henne, pappans familj inklusive alla hennes syskon har alltid funnits för henne. Jag är övertygad om att hon en dag kommer att förstå det trots all smutskastning som oavbrutet sker.
Det kommer att komma en dag när pappan lätt kan förklara och stå för varför hans hela familj var tvungen att göra en del smärtsamma val, den disfunktionabla mamman däremot kommer att ha en hel del problem med att förklara sitt högst tvivelaktiga agerande. Den dagen blir inte en lätt dag för somliga.
Sänder varma jultankar till den familj som finns och fungerar för ett litet barn som så väl behöver det och jag hoppas att det inte alltid ska behöva vara så här hatiskt infekterat.
december 16, 2008 kl. 13:08
Fick höra och trodde inte mina öron att “bloggerskan” startat ny terrorsida och återupptagit sina tidigare trakaserrier. Nog är det tragiskt! Tyvärr är den yngsta dottern hårt bunden och svårt präglad av sin mamma och kommer att ha problem med sin verklighet som vuxen. Jag har vid några tillfällen t ex hört hennes syn på män! Vilken naturligtvis inte är hennes egen men tyvärr upprepar hon mammans ord.
Det är sinnesjukt att den nya mannen och hans barn och mamman dras in i hennes dysfunktionella värld. Hur kan han missa hennes sjukdom när han dessutom är utbildad inom området? För oss som varit nära denns sjuka sfär är det tydlig. Hon är en narcissist med psykopatiska drag. Se nedan:
Några av personlighetdrag som kännetecknar en narcissist är:
Narcissisten ser sig själv som mer värd än omgivningen.
Narcissisten kräver, och tycker sig ha rätt till mycket uppmärksamhet av sin omgivning.
Narcissisten kan inte se sina egna brister och svagheter.
Narcissisten kan inte känna medkänsla med sina medmänniskor. Hon har en brist på empati.
Narcissisten kan inte ta kritik. Blir rasande och förödmjukad om hon blir kritiserad.
och ett litet tillägg:
Psykopaten är en farlig person att bli osams med eftersom psykopaten kommer göra allt som finns i hans makt för att få sin vilja igenom. Du kan aldrig vinna mot en psykopat. Det enda du kan göra är att isolera dig från psykopaten. Dvs se till att du slipper direkt kontakt med personen.
Jag lider djupt med den nya mannens barn och mamman.
Med hopp om en lugn jul för alla drabbade!
december 16, 2008 kl. 13:39
Jag har viss förståelse för de psykologiska aspekter som drabbat hennes nya partner Isdrottningen.
Dels har hennes ex vittnat om liknande och så har jag jobbat en del med misshandlade kvinnor och deras erfarenheter är liknande psykologiska fenomen som just nu drabbar ny partner och som tidigare partner också drabbats av.
Det största är förnekelse då man inte klarar av att medge ett misstag när man redan snärjt in sig i förlovning- och äktenskapslöften. Ett erkännande skulle även medge att man hade en sämre omdömesförmåga. Det i paritet med att man har behov av trygghet och närhet gör att man är beredd att gå alldeles för långt i sin strävan att känna sig lyckad.
Det krävs mycket mycket mod att erkänna sitt misstag och det gör att man själv känner sig otroligt misslyckad själv som person.
Allt detta gör att människor tillåter sig misshandlas med hopp om att det ska sluta i vinst. Fast det slutar aldrig i vinst, förlusten blir bara större ju längre tiden löper. Men det krävs som sagt mod att inse det och det spelar ingen roll hur välutbildad du än är, detta går ner på de grundbehov varje människa har.
Jag sörjer precis som du för hans barn, att de nu ska bli drabbade på precis samma sätt som hennes tidigare ex barn blivit drabbade. Det är därför jag hoppas att hans barns mamma är stark nog att säga ifrån för detta vansinne. Mamman kommer att förlora ett gott föräldrasamarbete så länge pappan agerar fången i bloggerskans spel. Det är ingen lätt situation då man föredrar gott samarbete, men det gäller att överväga att det inte får ske till vilket pris som helst.
Jag som betraktat bloggerskan på nära håll under väldigt lång tid är helt benägen att hålla med dig vad gäller personlighetsstörningen.
december 16, 2008 kl. 13:50
Måste tillägga det jag inte berörde.
Såklart att hon startat ny blog, hennes behov av att trakassera andra har inte upphört och hon klarar inte av att inte få göra det offentligt.
Där i blogen framför hon även de planer att hans yngsta lilla son ska övertalas att flytta från sin hembygd och sin mamma till deras lilla konstruerade “tomtebolycka”. Allt exponeras på internet utan att ansvariga vårdnadshavare i det lugna kan ta och överenskomma om eventuella förändringar i bästa föräldrasamarbete, det är så sjukt.
Nu är den blogen för tillfället lösenordsskyddad men pappan till yngsta dottern hängs ut som vanligt, min blog och jag hängs också ut. Andra oskyldiga besökare hängs ut de med.
Visst är det tragiskt men föga överraskande.
december 16, 2008 kl. 14:27
Jag är inte ett dugg överraskad hudhungerad.
Allt är ju som vanligt!
december 20, 2008 kl. 16:27
Känns bekant att det finns fler som drabbas av fenomenet:
http://www.familjeliv.se/Forum-4-118/m39515830.html
december 20, 2008 kl. 16:38
Hur många knäppgökar finns det?
Kan det vara samma………. ?
För böveln!!! kräv körkort för internet!!!
Kräv körkort för att få ha med barn att göra!!!!!!!
december 20, 2008 kl. 22:43
Men herregud Albin! Det MÅSTE vara samma mänska!
Det kan inte finnas fler fall som är helt identiska med detta. Jag tycker att kvinnan som skrivit detta inlägg i familjeforumet är jättemodig, en eloge till henne. Det är dessutom fint att få höra hennes syn på historien, och inte bara denna psykotiska bloggerskas.
december 21, 2008 kl. 00:50
Det är med en klump i magen jag har följt den här bloggen! Att människan ALDRIG ger sej! Gång på gång pratar hon mot sej själv…..något som vi som följt boggen vet med säkerhet! Fast det är ju inte helt oväntat heller. Dock hade jag ju hoppats att hon skulle förändras, men tydligen inte!
Tror faktiskt att det är som många spekulerar i, någon diagnos(vilken kan diskuteras) finns antagligen. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ALLA barn som är inblandade inte får men för livet. Högst troligt dock!
Tragiskt att se vad en sån människa har för makt över andra människor…
Måtte barnen få en fin Jul trots allt.
december 21, 2008 kl. 18:31
Visst är det samma människa.
Nu känner jag att måttet är rågat. Att se när vänner till en drabbas på det här sättet och framför allt att höra att barn ska möta denna dysfunktionella kvinna gör mig förbannad.
Nu är det dags att ta tag i det hela……man kan ju inte bara stilla tigande titta på….vi är ju faktiskt många!
december 21, 2008 kl. 21:05
Jag håller med dig, Byn. Det skulle vara skönt om vi allesammans kunde göra någonting för dessa stackars barn, och för att ge alla mänskor som blivit illa behandlad av henne upprättelse. Men hur ska vi gå till väga?
december 23, 2008 kl. 19:06
Jag blir riktigt ledsen när jag läser inlägget på familjeliv.se, det är ett starkt rop på hjälp.
Tydligen får den stackars mamman inte ens skriva anonymt och få råd utan att bli kontaktad av bloggerskan. Hur sjutton har hon mage att kontakta och ifrågasätta andras anonyma inlägg? Väljer någon att vara anonym på ett forums avdelning för känsliga ämnen så borde det respekteras. Bloggerskan agerar som om hon ägde hela nätet och vad andra ska få känna.
Märk väl att det är samma bloggerska som själv hävdar att hon har all rätt att skriva ut vad som helst om andra i fullt identifierbart skick. Denna rättigheten gäller bara henne andra får inte ens skriva anonymt.
Den stora skillnaden är att bloggerskan förföljer människor i negativa ordalag årsvis, pappan till yngsta dottern har varit förföljd i snart 10 år, allt i fullt identifierbart skick.
Denna stackars mamma på familjeliv.se skriver helt anonymt och det är bara vi som känner igen beteendet som kan gissa vem den “manipulativa hemska människan kan vara”, Jo en till kan också känna igen det, bloggerskan själv! HA! hon satte sig själv på pottan då hon av den anledningen kontaktade mamman, varför skulle hon annars känna sig träffad om hon var oskyldig????
Tragiskt att mamman skrämdes till tystnad.
Jag tycker även synd om den personen, Aggexxa, som mailade henne och frågade om hennes lösenord till blogen och sedan blev anklagad och mailtrakasserad. Jag har blivit kontaktad av Aggexa (hon tillåter att jag skriver detta) och fått ta del av mailen som bloggerskan skickat. Bloggerskan är helt klart irriterad på den stackars mammans rop på hjälp och övertygad att mammans inlägg är anledningen till att Aggexxa frågade efter bloggerskans lösenord. Aggexxa kände inte ens till den tråden på familjeliv.se förrän bloggerskan klippte in den i ett mail till Aggexxa.
Det är helt tydligt att: det finns ingen farstu, hissen går inte ända upp, hästarna är på helt annat håll än i stallet.
Några av er som läser här känner säkert den stackars mamman, ge henne ert stöd, hon behöver det. Hon behöver få veta att det hon utsätts för inte är ok. Det är så lätt att i början av ett sådant här manipulerande destruktivt angrepp börja tvivla på sig själv och sin tillvaro så att man tror att det är ens eget fel att det händer och att man överreagerar. Vi som är “gamla” i gården vet att så inte är fallet. Berätta för henne att detta inte är ok, det är det bästa som kan göra tills vi kommer på bättre, stötta och hjälp varandra.
Med det vill jag önska er alla en riktigt god jul, var rädda om varandra och måna om barnen på RÄTT sätt (det är jag övertygad om att ni gör) men hoppas att budskapet även ska gå hem hos vissa andra.
Hoppet är det sista som slocknar, ni vet vad jag menar.
december 23, 2008 kl. 19:09
Glömde skriva, tack för tipset Jossan.
december 25, 2008 kl. 10:46
Jag kände den personen, hon är samvetslös.
Inte nog med att hon övergav sina två äldsta barn, hon drog från sin lilla prematurbebis när bebisen bara var bara 3 månader och knappt fullgången. Jag har mått illa när jag läst hennes snyfthistorier i hennes blogg om hur hon kämpade för lilla dottern som var prematur. Vilket skitsnack! Hon lämnade för en karl som lockade, prematurbarnet fick pappan ta hand om. Pappan fick fixa allt ensammen medan hon hade en kåtturné med en annan karl i södra Sverige.
Det gick såklart åt skogen med båda karlarna och alla har sen varit uthängda i hennes blogg.
Jag kan inte fatta att soc tycker att hon är en lämplig förälder.
december 27, 2008 kl. 08:05
Jag lider med mamman och även med stackars barnen.
Mamman skrev anonymt på familjeliv.se och bloggerskan sökte rätt på henne och skrämde henne till tystnad. Vilket övergrepp och tilltag!!!!
Jag hoppas att mamman hittar någon annan att prata med, hon behöver det stödet för jag vet vad bloggerskan kan göra.
Det här är en värre form av misshandel när mamman blir bakbunden från att försvara sig då hennes barn publikt drabbas i identifierbart skick med foton och allt, det är ett hot som kan förlama de flesta.
Det bästa mamman kan göra är att sluta försvara pappan och förklara för sina barn varför hon väljer att protestera och ta strid.
Man kan bara sluta förneka och sluta dölja, det är bara först då man kan komma ur strupgreppet.
Man kan inte som mamma skydda sina barn om pappan aktivt väljer att göra fel och låter sin nya destruktiva partner domdera.
Men man kan fortfarande som mamma stå för och kämpa för det som är rätt, den föräldraskyldigheten kan ingen ta ifrån en, den har man alltid.
Det kommer barnen att förstå även om det är smärtsamt för det är smärtsamt när en förälder blir sinnesförvirrad och sviker.
Man måste se skillnaden på vem som orsakar det smärtsamma för man kan inte ta ansvar för en pappa som inte vill ta sitt eget ansvar.
Den konsekvensen måste pappan stå för själv även om det kan bero på att han gör någon annan till viljes. Det handlar fortfarande om en person han själv tagit in i sitt vuxna liv, det har ingen annan gjort åt honom. Tyvärr är det så att om man satt fan i båten så är det ingen annan som kan ro han iland.
Jag beklagar och tycker det är det tragiskt att han tillåter en destruktiv person rasera allt gott han byggt upp med åren och tillåter att vålla sån smärta för så många oskyldiga människor, det får mig tyvärr att tvivla på hans egen mentala status i dagsläget, han som tidigare gav intryck av att vara stabil….. Att sätta igång att jaga sitt ex för att hon anonymt skriver rådfrågande inlägg på en familjelivssajt är inte friskt någonstans.
Han borde snarare fråga sig varför han tillåter sin nuvarande partner att hänga ut hans barn och deras mamma på internet och varför han tillåter att nya partnern tar över hans relationer, det vore friskt och sunt om något.
december 27, 2008 kl. 11:34
Jag fick tips om och började läsa din blogg före jul och det har tagit tid att läsa ikapp.
Jag har inte hängt med sedan bloggerskan trakasserade hela föreningen Styvmorsviolen men mycket av det jag läst känns igen från den tiden.
Det är beklämmande och sorgligt att hon fortfarande ger sej på sina medmänniskor.
Jag är tyvärr inte förvånad då jag hör till dom som inte tror att PAS är ett isolerat syndrom kring moderskapet.
Det hänger ihop med andra personlighetsstörningar.
För denna människa spelar det ju ingen roll om hon är biomamma, styvmamma eller bara lesbisk eller heterosexuell älskarinna, hon ska likväl trakassera andras relationer och sabotera dom. Hon klarar inte av om hon inte får vara medelpunkten och ha kontrollen.
Den långa tid som gått sedan bloggerskan hade sina utbrott på Styvmorsviolen får mig även att befara att detta är kroniskt.
Jag tycker väldigt synd om alla inblandade barn, berörda föräldrar samt övrig släkt och vänner, det är en svår problematik att hantera.
december 30, 2008 kl. 14:56
jag kan bara säga att en av bloggerskans fd partners har funnit kärleken i värmlands djupa skogar. skönt för denna mänska att äntligen komma ifrån bloggerskan. jag hoppas att personen i fråga är lyckligare nu, och att deras kärlek varar länge än den personen hade tillsammans med bloggerskan.
januari 1, 2009 kl. 11:33
Sassa – jag vill önska den föredetta partnern all lycka på vägen.
Alla erfrenheter, även de dåliga, är bra läromästare för resten av livet om man förmår att förlåta sig själv och läka sina sår. Minns att det är inte normalt att människor i överlag behandlar sina medmänniskor så illa som denna bloggerska kan göra. Man får inte göra livet till en måttstock efter hennes beteende, hon är bara en avart.